Järnhantering i Västervåla

Syftet med detta kapitel

Erfarenheten från projektet Wålabor Förr så här långt, säger att om man publicerar den information som hittills insamlats, så inspirerar det olika personer till att bidra med kompletteringar. I detta sammanhang känns det som en mycket bra forskningsmetod, och den tillämpas således även för detta nya kapitel. Dock känner redaktören ansvar för att kontrollera trovärdigheten på allt som blir publicerat!

Bergskollegium

Enligt Wikipedia: "Bergskollegium var ett centralt ämbetsverk i Sverige som fungerade åren 1637–1857 (fram till 1649 under namnet Generalbergsamtet, även kallat Bergsämbetet) med uppgift att leda och kontrollera gruvnäringen och metallförädlingen. Bergskollegium var ett uttryck för bergsregale och var kronans ämbetsverk över bergsmännen i bergslagen. De utfärdade bergsprivilegier till bergslag samt privilegiebrev till järnverk och hammare."

Det finns dokumentation bevarad från Bergskollegiets verksamhet. Eftersom den är handskriven för länge sedan, är det inte helt enkelt för moderna människor att läsa detta material. Marie Spennare, som har tränat upp sin förmåga i detta avseende, har därför skrivit av delar av denna dokumentation, vilket presenteras här nedan.

Wremora och Trummelsberg

Wremora hemman är lagdt under Trummelsberg. Hvars är en stångjärnshammare med en härd och 1 skeppspund, 15 skålpund hammarskatt. Efter hur Brukspatron Ramsell berättade, skall denna stångjärnshammare vara byggd 1622 och privilegierad 1 juni 1689. Daniel Nilsson och Anders Larsson skola ägt Hammaren 1643, då Anders Larsson den 3 juli sålt sin ägandehälft till Hans von Fhärden, Borgare i Södertälje som den 19 september 1644 transporterat köpet på Mårten och Olof Ersson Litting, hvilka åter den 19 mars 1646 överdragit samma handel på Bergmästaren i Halmstad, sedan handelsman i Stockholm Hans Neuman som jämte Ferna Bruk i Gunnilbo socken afsålt denna till Abr. Renstierna, hvilken 27 april 1665 bytte till sig den andra hälften av Daniel Nilssons efterträdare i giftet Staffan Larsson och Daniel Nilssons son ryttmästaren Gustav Trommel adlad Drummel. Varefter har denna egendom lika som Ferna Bruk kommit i Wilkens händer.

Masugnen härstädes som blivit privilegierad 7 maj 1668, undlagd efter Hög. Kungliga Bergskollegi Resol. 9 oktober 1714 på 12 år. Sedan har blåsningen som här drivits skett i Bastmora, emedan det fallit för kostsamt att bruka på två ställen, och de som voro Inbrukare vid dess anläggning enl. contract 12 januari 1669, som av Bergstingsrätten 26 mars1679 är fastställt och Bergskollegium confirmerat 21 november samma år, skola dragit sig ifrån brukningen och hellre sälja kolen, vilket samma Inbrukare nämligen Diupnäs, Hyttebo, Westansjö och Wretaborna som uti contract förbundit sig att göra till denna hytta, förmanas å följa däraf, vara skyldiga till Bastmora åstadkomma, hvars samma brukning nu idlas. Af frågan därom har vid domstolen uppkommit men ännu icke sluten, utan genom Kung. Bergskoll. Resol. 3 juli 1740 till Bergsrätten förts.

Trummelsbergs gård ¼ skattehemman skall vara uppbyggd å allmänning omkring 1620 av Olof Trummelsson, hvars hustru sålt den åt Olof Hermansson i Hugnora och han till Daniel Nilsson som överlämnat den till sin hustru och barn, hvilka bortbytte denna gård jämte smedjedelen till Ab. Renstierna ifrån den tillika med hyttan och smedjan kommit i Wilkens händer.

Wremora ¼ skattehemman, sålunda utkommit ifrån Diupnäs, att dess ägande som hetat Herman, tvenne döttrar Marit ock Karin byggt för sig Wremora och deras broder byggt Folckhytta. Hvarefter både Wremora och Folckhytta skattades till ¼ del vardera och sedan skola Marit och Karin Hermansdöttrar sålt till Ab. Renstierna, Wremora som alltsedan lytt under Trummelsberg. För dess ¼ dels hemman Wremora af Trummelsberg betalas Skattejärnavgift 13 skålpund tackjärn tillhopa årligen.

Översättning/avskrift ifrån Bergskollegium, Bergsjordebok 1772 (RA ) Ref: Bergskollegium, Bergsjordeböcker, SE/RA/420013/420013.01/G/G 1/5 (1772)
Marie Spennare, Januari 2013

Järnframställningsplatser i Västervåla socken

Introduktion

Jernkontoret, Bergshistoriska utskottet och Riksantikvarieämbetet gav 1994 ut en skrift med namnet Norbergs Bergslag, författad av Ing-Marie Pettersson. Den är sannolikt den mest överskådliga beskrivningen av bergsbruket i hela Bergslagen. Här refererar vi till den med hjälp av RAÄ-numren, men har ambitionen att där så är möjligt fördjupa den lokala historiebeskrivningen, bl.a. genom att koppla till personbeskrivningarna.

Förteckning

  • Bredatjärnen (RAÄ 88, 89, 90,93, 94, 95, 97)
  • Djupnäs (RAÄ 37, 67, 71, 72)
  • Dunshammar
  • Engelsberg (RAÄ 9,12,20,22,81,120,
  • Ennora (RAÄ 48)
  • Folkhyttan (RAÄ38)
  • Halvarsviken (RAÄ 86, 117)
  • Hyttebo (RAÄ 41, 101, 102)
  • Kvarnbäcken (RAÄ39)
  • Landsberget N (RAÄ 68, 69, 70, 91, 92, 110)
  • Ombenning (RAÄ 13, 14, 15, 66, 112, 113)
  • Skrivargården (RAÄ 111)
  • Stabäck (RAÄ 5, 6,7, 11,21,23,103)
  • Stora Trehörningen (RAÄ 96, 98)
  • Sågholmen
  • Sörby (RAÄ 1, 54)
  • Trummelsberg och Wremora (RAÄ 42, 43, 80, 99, 100, 108, 121)
  • Vretarne/Västansjö (RAÄ 39,85,114,122)
  • Wåladal (RAÄ 33, 56, 57)

Detaljbeskrivningar

Bredatjärnen (RAÄ 88, 89, 90,93, 94, 95, 97)

Djupnäs (RAÄ 37, 67, 71, 72)

Dunshammar

Engelsberg (RAÄ 9,12,20,22,81,120,

Ennora (RAÄ 48)

Folkhyttan (RAÄ38)

Halvarsviken (RAÄ 86, 117)

Hyttebo (RAÄ 41, 101, 102)

Kvarnbäcken (RAÄ39)

Landsberget N (RAÄ 68, 69, 70, 91, 92, 110)

Ombenning (RAÄ 13, 14, 15, 66, 112, 113)

Skrivargården (RAÄ 111)

Stabäck (RAÄ 5, 6,7, 11,21,23,103)

Stora Trehörningen (RAÄ 96, 98)

Sågholmen

På Sågholmen, på den sida som är närmast resterna av den gamla smedjan, finns rester som skulle kunna vara från järnverksamheten, men detta är inte beskrivet i Ing-Marie Petterssons bok

Sörby (RAÄ 1, 54)

Trummelsberg och Wremora (RAÄ 42, 43, 80, 99, 100, 108, 121)

Vretarne/Västansjö (RAÄ 39,85,114,122)

Wåladal (RAÄ 33, 56, 57)